Nu när vi har en liten knort på väg så var det dags att omstrukturera lägenheten så att den får stjärterum i framtiden.
När vi kom hem från Piteå passade jag på att beställa en bärbar dator åt Monica så att vi endast behöver en stationär, och därmed halverat den nödvändiga ytan för datorer.
Sedan började jag skruva ihop en av hyllorna, som vi beställt från Ikea i samband med det nya köket, för att substitutera de två klumpiga som redan stod i spelrummet. Monica höll under tiden på att tömma vitrinskåpet i köket och hjälpte mig sedan att lyfta in det i the aforementioned spelrum.
Det blev stiligt måste jag säga, ett plus är att vi kommer att kunna ha en TV-hörna och en dator-hörna utan att behöva dra in någon rumpa när man går ut och in i rummet!
Kika in min nuvarande spelsamling (plus-minus några spel) i galleriet nedan!
Jag vet, jag har gnällt mycket om Megaman 9 på sistone, men om ni spelat ettan till fyran så kan ni förstå min entusiasm. Detta inlägg handlar dock mer om spelets omslag än dess innehåll.
Ja, för trots att Megaman 9 enbart kommer att finnas för nedladdning så har Capcom gått steget längre med sin retro-onani genom att man låtit göra box-art åt spelet.
Och vi snackar inte de manga-inspirerade omslagen på senare tid, utan snarare ett homage för det första spelets omslag i USA. Det är riktigt fugly, and damn proud of it.
Om man ska överanalysera denna bild, så vill jag bara påpeka att jag finner det smått skrattretande att Megaman inte bara är beväpnad med sin armkanon (precis som i spelen) utan även en handpistol. Fast det ser visserligen ut som något mellanting av skruvmaskin och limpistol.
Sen vill jag rikta uppmärksamheten mot bakgrunden. Visst ser de två främre robotarna ut som fantasilösa versioner av Metal Man och Cut Man? Kanske ska alla skuggorna i bakgrunden föreställa Dr. Wilys tidigare kreationer?
Och själva bakgrunden i sig påminner mycket om den i på första omslaget, med stadssiluetten och fabriken som spyr ut smog mot en himlen.
Hur som helst är det så fult att det nästan är snyggt. Till skillnad från första omslaget dock verkar det mesta vara proportionerligt (att linjerna är svajiga är för att bilden är tagen från en poster som visades upp på förra veckans E3 mässa.)
Notera att spelet använder sig av ”Ultrasound Graphics Synthesis” och huserar en ”8-bit Fidelity Engine”. Typ som ”State-of-the-art high resolution graphics”. I galleriet har jag förutom det amerikanska original-omslaget lagt till den snygga PAL-versionen.
När Apogee utannonserade att de skulle släppa en Duke Nukem trilogi för DS och PSP så hade de en trailer till hands. Hur man nu lyckas fylla en fyra minuters video med inget annat än tre loggor är bortom mig.
Jävligt grym musik i alla fall.
Ha, vilket skämt! Även om Sonys presskonferens nästan ursäktade sig själv för sin bara existens (Tack vare charmtrollet Tretton) så var Nintendos långt ifrån en succé.
När Cammy Dunaway skrattade lamt åt sina skämt och Reggie sparkade knappt röv (även om han tog många namn) så gjorde det nästan ont i magen. Och när man skulle visa upp Wii Music så ville man bara springa därifrån gråtandes. Inte ens Miyamoto kunde lyfta upp showen med sin saxofonist-imitation denna gång.
Tyvärr blev det ingen konferens för mig igår, eftersom vi blev lite fördröjda i Sävar. Jag och Fredrik får helt enkelt börja med kalaset lite tidigare och se på den innan Nintendo intar scenen på Kodak Theatre.
Här är checklistan för en fan-E3-tastisk tisdagkväll:
- Massor av Jolt-cola √
(Btw, är det bara jag som inte tycker om den nya Jolt-designen? Hoppas Åbro ger fan i den gamla designen här i Sverige.)
- En dator kapabel att livestreama nördiga konferenser √
Yup. Så ser gränssnittet på min dator ut.
- En god vän villig att samtitta på livestreamad nördkonferens √
Rör om under kokning, därefter låt sjuda tre minuter och servera varmt med en dos
FUCK YEAH!!
(Bara 11 timmar kvar till Nintendos konferens!)
…För nionde gången! Till skillnad från tidigare försök att återuppliva Megaman så har man i denna uppföljare valt att gå tillbaka till rötterna – bokstavligen.
Gamla nyheter, jag vet, men jag känner bara att jag måste få dela med mig av glädjen.
Megaman 9 kommer att släppas för en hundring på samtliga konsolers nedladdningstjänster och presenteras med hjälp av gammal hederlig NES-rendering! Så, basically, är detta det senaste NES-spelet! Och om ni inte är upphetsade bara av det faktumet, så kika in på trailern nedan.
Jag själv är då blöt i byxan.
Av pixlar.
Målade med en 16-färgers palett.
Enjoy!
Här är tiderna till konferenserna som hålls av ”the big three” innan mässan öppnar.
Microsoft E3 Presskonferens
Mån 14/7
10.30 AM PDT
19.30 Svensk tid
Nintendo E3 Presskonferens
Tis 15/7
09.00 AM PDT
18.00 Svensk tid
Sony E3 Presskonferens
Tis 15/7
11.30 AM PDT
20.30 Svensk tid
Då var den helgen slut, tillbaka på jobbet för att knega klart första veckan av fyra innan semestern. Fr.o.m. nästa vecka blir jag dessutom helt själv på jobbet. Eek.
Monica var på roadtrip i helgen och hälsade på staden Sundsvall med sin kompis/min arbetskollega Sarah. Då passade jag på att bjuda över Fredrik för en tv-spelshelg.
Jag hade införskaffat Silent Hill: Origins som vi började spela, men efter två timmars dörryckande (eller, som jag vill kalla det, ”knob-throbbing”) så blev vi ganska less. Jag menar, spelet verkar faktiskt bra – och jag vill verkligen tycka om det – men den där sortens speldesign dog ut för fem år sen. Jag skojar inte då det går åt kanske en halvtimme på att bara öppna upp menyn för att kolla på kartan varje gång man rundat ett hörn.
Nåväl. Jag kommer förmodligen att spela igenom det, och då kan ni säkert läsa en recension av det senare.
Jag har dessutom skaffat några nya DS-spel inför semestern – tredje installationen av Ace Attorney-serien, ”Trials And Tribulations” kommer att passa perfekt på stugan i sommar. Dessutom fick jag hem Star Fox Command, som verkar vara en slags tribute eller ”reimagining” av den osläppta SNES-uppföljaren. Det verkar roligt och passar perfekt formatet. Jag sitter fortfarande och väntar på Dementium: The Ward som jag hoppas kan få mig åtminstone att skrika till någon gång, det verkar så bra!
Det verkar bli en bra sommar.
Så var den nya gaddningen på plats, äntligen. Som vanligt gnällde man högt som den lilla flicka man är. Och vad fan ska man utsätta sig för något sådant, egentligen? Dumheter, säger jag. Förbannade dumheter. Det skojiga i leken är ju dock att man kan få bära på en del av sin konst på ens hud, tills den dag man antingen dör som ett vackert – om än ett plottrigt – lik eller i en snedfylla får idéen att skära bort den med en trubbig sked.
Grundtanken bakom denna tattuering var egentligen att den skulle vara som en homage för den numera framlidne elitsoldaten Solid Snake. Tattueringen består av två referenser: Ormen är huvudsakligen en hyllning för Snake själv, samtidigt som den föreställer Ouroboros.
Ouroboros är en forntida symbol som avbildar en orm som biter sin egen svans, den representerar evighet och enighet. Symbolen ritas oftast i form av en cirkel men jag har valt att den i min tattuering skulle likna ett evighetstecknet - ∞, för att ge den en dubbel bemärkelse.
It’s fucking deep, man.
Nästa gaddning blir nog en riktig tv-spelsgaddning, funderar antingen på Hyrules kungliga vapensköld från Zelda-spelen eller skriva Shigeru Miyamoto i hiragana. Eller kanske t.o.m. skriva mitt eget namn i hiragana?
Här nedan kan ni se evolutionen av min tattuering, från skiss, till utkast och färdig produkt (klicka på bilden för animation).
Den är lite röd och svullen just nu, som alltid med färsk bläck, men om några dagar lär den se perfekt ut. Over and out.
Fan, vad sjukt mycket jag garvade när jag läste denna sammanfattning på en holländsk recension av det nya Alone In The Dark. Jag har översatt stycket via Babelfish till svenska:
”Alone in the Dark är kan nog som bäst jämföras med en aggresiv, inkontinent hundvalp. Du vill så gärna älska den, men när det verkar gå som bäst så biter den dig, river dig i ansiktet och skiter på din vardagsrumsmatta [...]”
