Nu när vi har en liten knort på väg så var det dags att omstrukturera lägenheten så att den får stjärterum i framtiden.
När vi kom hem från Piteå passade jag på att beställa en bärbar dator åt Monica så att vi endast behöver en stationär, och därmed halverat den nödvändiga ytan för datorer.
Sedan började jag skruva ihop en av hyllorna, som vi beställt från Ikea i samband med det nya köket, för att substitutera de två klumpiga som redan stod i spelrummet. Monica höll under tiden på att tömma vitrinskåpet i köket och hjälpte mig sedan att lyfta in det i the aforementioned spelrum.
Det blev stiligt måste jag säga, ett plus är att vi kommer att kunna ha en TV-hörna och en dator-hörna utan att behöva dra in någon rumpa när man går ut och in i rummet!
Kika in min nuvarande spelsamling (plus-minus några spel) i galleriet nedan!
Hittade en gammal sida, cachad på archive.org, som en polare projekterade med back in typ 2000. Det var tänkt att det skulle bli ett nytt Passagen, men brist på tid och engagemang från flera av medverkande ledde slutligen till sidans bortgång.
Jag hade förutom denna enda artikel nedan även knåpat ihop portalens olika avdelningars loggor:
Ganska söta och finurliga. Jag tror att detta var första gången jag experimenterade med ”kritstrecks”-tekniken jag använt på senare år. Jag gillar speciellt droppen som asgarvar. Jag antar att garv = nöje.
Och nu, en ”förhandstitt” på Nintendos senaste underverk – Gamecuben!
Nintendo Gamecube
29/9 -00 Tobias Hellgren
Drömmen har blivit verklighet. Igen. När ryktena började cirkulera för ca fem år sedan om Nintendos Reality-projekt, och när folk sett förhandsbilderna på de kommande spelen m.m; så var man helt övertygad om att Ultra 64 (Numera kallad Nintendo 64) skulle bli den mest avancerade konsolen någonsin.
Men innan N64 ens hann bli omodern släppte Sega sin nya Dreamcast och åter igen spärrades ögonen upp av häpnad. Dreamcasten var överlägsen alla andra konsoler med sina kraftfulla 128 bitar, spektakuära grafik och ljud samt sin revolutionerande DVD-läsare.Men ännu är kriget inte över, och man vet aldrig vad Nintendo har dolt i skjortärmen. I början av 1998 började det spektuleras om Dolphin-projektet, som också ryktades vara en 128 bitare. Dolphin är numera ingen myt, och redan till julen nästa år kan man börja införskaffa sig denna underbara maskin hos närmaste Nintendo återförsäljare.
På spelmässan Spaceworld 2000 i Tokyo, Japan; presenterade Nintendos talesman Mr. Atsushi Asada upp nya Gamecube (Preliminärt döpt till Starcube i Europa och USA) och allting verkar vara som en underbar dröm man inte vill vakna ur…
Detta är vad man kan förvänta sig medfölja när man
öppnar sin Gamecube kartong: Basenhet med ac-adapter och
scart/rf-sladd, handkontroll och en utvald 8 cm spel-DVD.
Här är två tillbehör man skall kunna välja till vid köp,
en ethernetadapter samt en modemadapter för nätspel.
Här ovan ser vi några bilder från en filmvisning på mässan, som visar ett exempel på vad Gamecube klarar av i jämförelse med N64:an. I början av detta minutlånga demo som visades på mässan, så ser man en snyggt uppgraderad Mario som får N64-versionen att framställas som en figur ur en Picasso-målning.
Samtidigt som bilden rullar på hackfritt; ler Mario glatt, går fram till en låda, plockar upp den för att sedan kasta iväg den.
Lådan brakar samman, och ut kommer en ny Mario samt en ny låda. Den nya Marion upprepar denna procedur, likaså den Mario som kommer ur den nya lådan; och så fortsätter det tills det finns 128 stycken Mario på skärmen samtidigt.
Alla de olika runda små rörmockarna springer runt på skärmen, gör olika saker och visar olika ansiktsuttryck som märks ganska tydligt; samtidigt som både den sfäriska plattformen samt bakgrunden roterar åt olika håll i varierande hastigheter – allt detta UTAN ett enda märkbart hack i animationen!
Men detta är inte allt vad som erbjöds under denna filmvisning. Man fick också se på olika bilder på t.ex. Link och Samus, med imponerande skugg- och ljus-effekter av olika slag; och enastående animering.
När man ser dessa korta scener, så skulle man kunna tro att allting var en väldigt snyggt renderad FMV; men så var ju inte fallet – allt är nämligen uppspelat i real-tid! Här har ni yttligare några bilder från denna sekvens:
Dessa bilder är inte tagna ur kommande
spel, endast ur Gamecubes demostration.Det finns nog inte mycket mer att skriva om just nu, vi får nog se vad framtiden har att erbjuda. Och ni vet, den som väntar på något gott…
Källor: http://www.nintendo.com/spaceworld/
Övriga länkar: Demo-filmen som spelades på SW2000
Denna artikel visar hur seriös man var back in the day – jag har för mig att jag inte såg demo-videon förrän några år senare, eftersom min dator klarade inte av att spela upp MOV-filmer. Nästan lite som Jayson Blair, haha! Har också uppdaterat artikeln vad gäller format och länkar.
Ändå, rätt intressant läsning – inte visste jag att det var tänkt att Cuben skulle heta Starcube här borta?
Jag vet, jag har gnällt mycket om Megaman 9 på sistone, men om ni spelat ettan till fyran så kan ni förstå min entusiasm. Detta inlägg handlar dock mer om spelets omslag än dess innehåll.
Ja, för trots att Megaman 9 enbart kommer att finnas för nedladdning så har Capcom gått steget längre med sin retro-onani genom att man låtit göra box-art åt spelet.
Och vi snackar inte de manga-inspirerade omslagen på senare tid, utan snarare ett homage för det första spelets omslag i USA. Det är riktigt fugly, and damn proud of it.
Om man ska överanalysera denna bild, så vill jag bara påpeka att jag finner det smått skrattretande att Megaman inte bara är beväpnad med sin armkanon (precis som i spelen) utan även en handpistol. Fast det ser visserligen ut som något mellanting av skruvmaskin och limpistol.
Sen vill jag rikta uppmärksamheten mot bakgrunden. Visst ser de två främre robotarna ut som fantasilösa versioner av Metal Man och Cut Man? Kanske ska alla skuggorna i bakgrunden föreställa Dr. Wilys tidigare kreationer?
Och själva bakgrunden i sig påminner mycket om den i på första omslaget, med stadssiluetten och fabriken som spyr ut smog mot en himlen.
Hur som helst är det så fult att det nästan är snyggt. Till skillnad från första omslaget dock verkar det mesta vara proportionerligt (att linjerna är svajiga är för att bilden är tagen från en poster som visades upp på förra veckans E3 mässa.)
Notera att spelet använder sig av ”Ultrasound Graphics Synthesis” och huserar en ”8-bit Fidelity Engine”. Typ som ”State-of-the-art high resolution graphics”. I galleriet har jag förutom det amerikanska original-omslaget lagt till den snygga PAL-versionen.
När Apogee utannonserade att de skulle släppa en Duke Nukem trilogi för DS och PSP så hade de en trailer till hands. Hur man nu lyckas fylla en fyra minuters video med inget annat än tre loggor är bortom mig.
Jävligt grym musik i alla fall.
Ha, vilket skämt! Även om Sonys presskonferens nästan ursäktade sig själv för sin bara existens (Tack vare charmtrollet Tretton) så var Nintendos långt ifrån en succé.
När Cammy Dunaway skrattade lamt åt sina skämt och Reggie sparkade knappt röv (även om han tog många namn) så gjorde det nästan ont i magen. Och när man skulle visa upp Wii Music så ville man bara springa därifrån gråtandes. Inte ens Miyamoto kunde lyfta upp showen med sin saxofonist-imitation denna gång.
Tyvärr blev det ingen konferens för mig igår, eftersom vi blev lite fördröjda i Sävar. Jag och Fredrik får helt enkelt börja med kalaset lite tidigare och se på den innan Nintendo intar scenen på Kodak Theatre.
Här är checklistan för en fan-E3-tastisk tisdagkväll:
- Massor av Jolt-cola √
(Btw, är det bara jag som inte tycker om den nya Jolt-designen? Hoppas Åbro ger fan i den gamla designen här i Sverige.)
- En dator kapabel att livestreama nördiga konferenser √
Yup. Så ser gränssnittet på min dator ut.
- En god vän villig att samtitta på livestreamad nördkonferens √
Rör om under kokning, därefter låt sjuda tre minuter och servera varmt med en dos
FUCK YEAH!!
(Bara 11 timmar kvar till Nintendos konferens!)
…För nionde gången! Till skillnad från tidigare försök att återuppliva Megaman så har man i denna uppföljare valt att gå tillbaka till rötterna – bokstavligen.
Gamla nyheter, jag vet, men jag känner bara att jag måste få dela med mig av glädjen.
Megaman 9 kommer att släppas för en hundring på samtliga konsolers nedladdningstjänster och presenteras med hjälp av gammal hederlig NES-rendering! Så, basically, är detta det senaste NES-spelet! Och om ni inte är upphetsade bara av det faktumet, så kika in på trailern nedan.
Jag själv är då blöt i byxan.
Av pixlar.
Målade med en 16-färgers palett.
Enjoy!
Här är tiderna till konferenserna som hålls av ”the big three” innan mässan öppnar.
Microsoft E3 Presskonferens
Mån 14/7
10.30 AM PDT
19.30 Svensk tid
Nintendo E3 Presskonferens
Tis 15/7
09.00 AM PDT
18.00 Svensk tid
Sony E3 Presskonferens
Tis 15/7
11.30 AM PDT
20.30 Svensk tid
Sparat under: Nintendo
Titta på bilden ovan. Klicka på den så att den förstoras, för bövelen!
Nu så. Titta på bilden.
Kan ni förstå att spelet är till Nintendos Wii, även känd som två ihoptejpade Gamecubar?
Ok, det är fortfarande lågt antal polygoner för att vara nu-gen, men kolla in ljuspartikeleffekterna och bumpmappingen! Hoppas fler hoppar på grafiktåget och köper Quantum3-licenser av grabbarna.
The Conduit är ett spel från High Voltage Software – tidigare kända för bl.a. Hunter: The Reckoning-serien och Leisure Suit Larry: Magna Cum Laude – med influenser från toppsäljare som Metroid Prime 3 och Medal Of Honor Heroes 2. HVS utlovar snabb action, multiplayer för 16 spelare och givetvis snygg grafik – exklusivt för Nintendo Wii.
Spelet är för tillfället utan utgivare, men mest p.g.a. att studion redan har budget för hela produktionen och man vill ha produkten helt färdig och finslipad innan man börjar bolla runt den bland företag (som redan nu hört av sig till HVS.)
Here, have some video (via IGN.)
Sparat under: Nintendo
Äntligen fredag, och äntligen helg!
Vissa firar denna dag med att bränna pengar på puben, andra kanske åker ut till sommarstugan (eller sommartorpet för er nollåttor) medan andra lär skjuta raketer och vara allmänt patriotiska.
Själv ska jag till Piteå och blivande svärföräldrarna för att chilla lite på stugan vid Burvik. Det brukar bli ganska lugnt när man väl hamnat där ute, på sin höjd kanske man badar lite bastu, så jag brukar alltid ta mig med mina bärbara konsoler för att nöta lite på några av de spel jag inte hunnit klara av.
Förhoppningsvis blir detta inlägg första av många i ett bloggsegment jag vill kalla ”Vad spelas i helgen?”. Jag har inte precis tänkt skriva varje helg vad jag kommer att spela, eftersom det är inte varje helg man har tid att spela (speciellt senare framöver). So, without further ado, här kommer listan.
5. Puzzle Quest
Pussel möter RPG. Ett lika genialiskt som rubbat koncept och otroligt beroendeframkallande. En av många Bejeweled-kloner som faktiskt står stadigt på egna ben p.g.a. sitt upplägg.
Jag har ägt Puzzle Quest i ett helt år, spelat lite nu och då som mest, eftersom man kan plocka upp det och level-grinda lite när man sitter på bussen. Storyn är inte mycket till att hänga i julgranen, men det finns inget härligare att ladda upp sin MP till max för att sedan unleash the fucking fury mot en irriterande minotaur.
4. Club House Games
Även känt i Europa som ”42 All-Time Classics”, och som den titeln antyder innehåller 42 klassiska spel, allt från klassiska kortspel som Texas Hold’em och President till Fia-med-knuff och kinaschack. Av någon anledning tyckte dock någon att bowling och pilkastning klassas som bordspel? Nåväl. Club House Games är ett bra substitut för de riktiga spelen, speciellt om man saknar vänner då man kan spela mot datorn. Ett måste för er som är på semester eftersom det finns inget skönare än att ligga i hammocken och lösa en patiens.
3.Guru Logic Champ
Ett slags picross utan siffror. En asskön pusslare till trogne Gameboy Advance där det gäller att rita bilder med klossar samtidigt som man måste rotera på skärmen. Spelet innehåller klassisk japansk slapstick-humor, underhållande och utmanande pussel samt grym musik. Guru Logic Champ är ett spel som jag spelade redan i gymnasiet, men p.g.a. sin svårighetsgrad fortfarande plågar mig. Dock är det så beroendeframkallande att jag fortfarande bär det med mig vart jag än går.
2. Star Fox Command
Den egentliga uppföljaren till Lylat Wars, och av det lilla jag spelat att döma även en själslig remake på det osläppta SNES-spelet Star Fox 2. Strategi möter shooter i ett perfekt portabelt Star Fox-spel. På nedre skärmen visas en radar där man också styr sin Arwing och skjuter bomber. Sköna kontroller och snygg grafik i ett spel som tyvärr ungått de flestas, inklusive min, radar. Ska dock bli kul att få göra barrel-rolls igen!
1. Dementium: The Ward
Ännu ett nyinförskaffat spel som jag ännu inte hunnit spela. Det första spelet till Nintendo DS som lyckats förtjäna sig en 18-årsgräns och det beskrivs som ”Silent Hill möter DOOM 3″.
Kuslig stämning, schyst grafik och enormt imponerande nyttjande av ljudhårdvaran. Ett av de snyggaste spelen till DS, med en 3D-motor som aldrig dyker under 60 FPS oavsett hur många fiender som vistas samtidigt på skärmen.
Hoppas bara det håller standarden hela vägen.
Honourable mentions: Six Feet Under, säsong 2
Som alltid har jag även denna gång med mig min Play-Yan, den asgrymma lilla SD-kompatibla mediaspelaren till Gameboy Advance.
Denna gång är den laddad med hela andra säsongen av serien om den härligt vrickade familjen som driver en begravningsbyrå. Grym drama med mörk, ibland sadistisk, humor på hög nivå. Rekommenderas!
